tisdag 25 oktober 2016

Magicshine cykellampa

Efter ett hårt benpass på gymmet idag gick jag ner till pressbyrån och hämtade ett paket ifrån XXL sportbutik. Inuti det paketet fanns ytterligare ett paket inlindat i sån där bubbelplast som man älskade när man var liten. Och vad dolde sig bakom plasten?


En magicshine MS-628 på 3200 lumen! Eller på ren svenska -en förbaskat stark cykellampa!
Jag ägde en fullt fungerande och väldigt bra cykellampa på 1600 lumen från biltema, men utav någon konstig anledning så fick den fnatt i fredags och trots otaliga upplivningsförsök under helgen, gick lampans liv inte att rädda... R.I.P *snyft*
    Magicshinelampan är visserligen dubbelt så stark som biltemalampan, men också dubbelt så dyr (strax över tusenlappen) så jag hoppas på valuta för pengarna. Men vid en snabb titt på lampa och medföljande tillbehör verkar det inte vara något fuskbygge.


-Lampa, batteri (som ska räcka minst 1,8h på högsta läget utav fem lägen), förlängningsladd, laddare, kardborrband (för att fästa batteri på ramen), kraftigt gummiband och fästen för hjälm eller som vanlig pannlampa, samt instruktionsbok.

Lampan har kylflänsar i metall baktill för att kyla ner lamphuset och göra sig av med den väldiga värmen som snabbt byggs upp.


 STOOORA, blanka linser som kommer ge en bred ljudbild!

tisdag 4 oktober 2016

FULLDÄMPAD MTB 2017- vilken ska man välja?

År 2017 har många cykelmärken omarbetat på sina befintliga XC-modeller eller ritat och designat om dem helt ifrån grunden. Idag ska det vara flackare gaffelvinklar, längre reach och en lägre stack. För den som inte vet vad reach och stack är, så finns en mycket bra länk här, som förklarar sambandet med den moderna geometrin idag som har blivit helt olikt hur man tänkte för bara några år sedan.
I vilket fall, så här är några utav mina favoriter inför 2017 utan inbördes ordning. Alla är FS, så kallade full suspension. Avslutningsvis måste jag dock påpeka att Orbea Oiz har blivit något utav en favorit.




ORBEA OIZ M-LTD                                   Bild: Orbea.com


+Orbea Advanced Dynamics: med andra ord så har Orbea designat dämpare och länkarmsystemet, som dämpare och baktriangeln sitter ihop med, på ett sådant vis att man kan ha mindre sag (15% sag rekommenderas) och därmed få en ökad och mera effektiv slaglängd på dämparen.  Tanken är att dämpningen ska ha en progressivt högre hävstångsverkan de ¾- delarna utav dämparen för att vara mera aktiv, där den därefter avtar för att dämparen inte ska ”bottna”.

+Boost. Boost tillåter bredare nav, som i sin tur betyder styvare hjul. Kombinerat med en genomgående axel så krävs det mycket för att få baktriangeln att kännas allt annat än bombsäker.

+Bra utrustade och rättvist prissatta. Toppmodellen väger in på strax under 10 kilo som kanske inte är något världsrekord, men ändå väldigt lätt.

-Dålig tillgänglighet i Sverige. Närmaste affär hittade jag i Danmark och någon som tog hem från Spanien till Malmö.





LAPIERRE XR 929 ULTIMATE                                        Bild: Lapierre-bikes.com


+Häftig design där de har valt att behålla buren som kapslar in dämparen- något som har blivit som en signatur för Lapierres XR.

+69 graders gaffelvinkel, vilket är en grad (70) flackare än föregående modell. Tanken är att cykeln ska kännas tryggare i teknisk nedförskörning.

+ c.a 2 cm längre reach än föregående modell. Längre reach har blivit allt mer populärt då det sägs att längre reach ger mera utrymme till att kunna fördela kroppsvikten framåt och bakåt vid stående körning. Detta kombineras med en kortare stam för att ge styrningen bättre respons.

-Lapierre tar ofta väldigt bra betalt för sina cyklar och snålar in lite på att utrusta dem med lite billigare komponenter (likt flera andra cykeltillverkare).





KTM SCARP SONIC                                  Bild: KTM-bikes.at

+Rättvist prissatta och bra utvalda komponenter. Man märker att KTM gör en storsatsning på att hänga med de andra stora cykeltillverkarna.

+Uppdaterad geometri. Jag läste på ett cykelforum där någon ansåg att KTM använde sig av en uråldrig geometri på sina cyklar. Men 2016 snidade man om KTM Scarp till en blodtörstig stigmördar-maskin som är helt i linje med nutidens geometrier som förespråkas.

+En sann lättviktare. Toppmodellen väger in på galet lätta 9,2 kilo!

-Dålig tillgänglighet i Sverige med endast en känd försäljare som säljer några utav de bättre (dyrare) cyklarna i Scarp-serien.






SCOTT SPARK 900 WC                            Bild: Scott-sports.com

+Flack gaffelvinkel på 68,5 grader. Precis som Lapierre är detta för att ge mera stabilitet i nedförsbackarna.

+Snygg och lätt design. Baktriangel är gjuten i två delar, istället för att bestå utav 18 delar som dess föregångare. På så sätt har man kunnat spara vikt, precis samma sak gäller länkarmen som är gjuten i kolfiber

+Boost. Precis som Orbea, så ska nya Spark ha en oerhört styv bakända.

+kompaktare dämpare, men med en något ökad slaglängd som nu är 100 millimeter.

-Högt prissatta och lite taskigt utrustade om man inte tömmer hela plånboken. (Men fortfarande en köpvärd cykel)





FOCUS OE1 TEAM                                   Bilder: Enduro-mtb.com

+Baktriangel gjutet i ett stycke för att ge styvhet.

+Ny intressant dämparteknik som Focus kallar för F.O.L.D=Focus.Optimized.Linkage.Design. Ett passande namn eftersom olikt andra dämpare, så består Focus Oe1:s dämpare utav två länkarmar (istället för en) och de ser verkligen ut att vara hopvikta på ett besynnerligt vis som får en att höja på ögonbrynen av förundran. En beskrivning utav dämparens funktion finns förklarat i en video som Focus lagt upp på Youtube, men efter att ha sett videon tre gånger så kändes det fortfarande lika diffust. Dock verkar F.O.L.D fått lovande recensioner utav de som testkört Focus nya cyklar.

+I avsaknad av information om cykelns geometri känns det ändå rätt uppenbart vid en närmare titt, att även Oe1 har en flackare gaffelvinkel likt Spark och Lapierre.

-Tycker att modellerna som är under Team-varianten kunde fått lite bättre komponenter.





CRESENT MJÖLNER           Bild: Happyride.se


Finns inget jag kan säga om prototypen Crescent Mjölner. Jag önskar att det fanns något, men eftersom Crescent inte har gått ut med någon information om sin kommande ”Bad Boy”, så får jag nöja mig med att säga att den ser väldigt cool ut. Jag vet dock att några svenska elitåkare har fått gränsla en Mjölner och vid några utlåtanden (eller om det var rykten?) så ska den kännas väldigt stabil i nedförslöpor. Definitivt något att hålla ögonen på 2017! 

söndag 2 oktober 2016

Förberedelser för en mörk höst och vinter

En lång tid borta från bloggen nu efter en tids förkylning kombinerat med olust och framförallt lathet *skäms!*. Men nu när förkylningen i stort sätt är bortjagad är det dags att ta itu med den annalkande höst och vinterträningen!
Planen de kommande två månaderna är att lägga fokus på styrka i rygg och bål och framförallt explosivitet i ben. Så det kommer främst vara gym med vikter som gäller till slutet av november. Jag kommer såklart cykla, men detta kommer att bli på helger. December kommer att vävas samman med styrka och påbörjad konditionsträning så som löpning och cykel fortsatt in i slutet av januari. Därefter blir det mestadels fokus på cykel och kondition fram till säsongens start!
(obs! Detta är endast en överskådlig träningsplan i korthet som säkerligen kommer innefatta ändringar och anpassningar)

Men en bra början på den mörka träningsperioden på året är att sätta ljus både fram och bak på cykeln! Fram sitter en lezyne super drive som levererar 700 lumen, bak siter en liten billig lampa ifrån RFR.

lördag 10 september 2016

DM xco Bohuslän-dal + KM i Uddevalla

Idag arrangerade Bohuslän-dal XCO distriktsmästerskap i Uddevalla, uppe vid cykelmeckat Bjursjön.
Inget DM för min del eftersom jag saknar licens, så jag nöjde mig med att köra KM. Jag kände mig pigg och fräsch (ovanligt) genom hela loppet och banan var lagom teknisk och kuperad. Dock var sista biten utav varvet, 7 varv som jag körde, väldigt lerigt och tungtrampat. Varje varv var c.a 3 km, så sammanlagt avverkades 2,1 mil.
    Pappa var där och kollade, så det är honom jag får tacka för bilderna!

Bildbomben:







1:an,2:an,3:an i de olika klasserna.

söndag 4 september 2016

Rotmos runt Bjursjön

Gula spåret som slingrar sig genom Uddevallas norra skogar ovanför Bjursjön är en välbesökt favorit. Både hos mig, men också hos andra cyklister. Det vittnar alla de djupa strängar i leran som skapats utav mountainbikeares däck om.
     Idag var det från början tänkt att jag skulle vara med på provcyklingen utav Dalsland XC, men lusten fanns inte riktigt där eftersom jag skulle bli tvungen att ta mig upp till Bengtsfors utan någon medcyklist. Därför tog jag tillfället i akt med en fruktansvärd träningsvärk denna soliga söndag, med att cykla på härliga stigar via "dynamiten" (en väldigt brant backe) för att cykla igenom DM-banan. DM som äger rum nästkommande helg. Men så blev det inte heller, utan jag körde en gammal bortglömd favorit: Gula slingan. Stumma ben, men ack så kul! Massvis med jobbiga rötter och stenar, så jag passade på att fila lite på tekniken och öva på smartare spårval. Givande pass och rätt medicin för träningsvärken! 💊






måndag 22 augusti 2016

Intervaller ger mest?

Intervaller har ju gått och blivit det nya svarta de senaste åren. Att det är den sorten högintensiv träning som skall ge mest utdelning under kortast tid. Jag, som likt väldigt många andra, tror ju på ett så allsidigt träningsschema som möjligt och att en variation utav distans i lugnare "prat-tempo" i några timmar, kan vara precis lika givande som att idiotköra intervaller i skogen någon timme- men givetvis på två helt olika sätt och kanske för att tjäna två helt olika syften. 
    Veckans träning kan liknas med veckans skolmat. Vem orkar med 5 dagar utav gulaschsoppa utan att känna sig utled på denna maträtt? Likaså gäller det med träning. Jag orkar inte med gulasch 5 dagar i veckan, så därför speglar mina träningspass oftast dagsformen och hur den första milen känns brukar få funka som en slags måttstock för vart jag skall lägga mig så att jag även orkar med ett träningspass nästkommande dag istället för att det blir inget träningspass alls.
     Men åter till intervaller. Igår körde jag intervaller i norra Uddevallas skogar i närheten utav ett elljusspår vid Bjursjön. Där finns en perfekt gammal fårhage som brukar verka som intervallbana för UCK:s onsdagsträningar. Igår hade jag verkligen ingen lust för att träna. Faktiskt ingen lust för att cykla överhuvudtaget. Klockan var fem på söndag eftermiddag, så istället för att sitta och söla framför teven ända fram till läggdags, tvingade jag mig ut på vad som skulle bli ett lugnt pass. Och det blev det i cirka 10 minuter, innan det bar av i raketfart över stenar och rötter bort mot fårhagen. Där blev det 3 varv på intervallbanan som tar c.a 9 minuter per varv (har jag för mig). Jag höll ett bra tempo och kände att jag hade kraft hela vägen. Allt som allt var jag ute i en timme och det var en väl spenderad och effektivt nyttjad timme. Jag kom hem precis innan skyfallet välde ner och åskan började dåna djupt över himlen och jag kände mig väldigt nöjd med mig själv.
     Så kanske är det så att dagsformen snabbt kan ändras och det där "tröttpasset", snabbt kan bli toppenpasset som faktiskt är riktigt kul istället. Hur som helst har man ju i vilket fall inte förlorat något. Tog man sig ändå ut och kämpade i sin trötthet fast att lusten aldrig var närvarande, så har man i alla fall tagit ett steg framåt. Är det så att man orkar ännu mer än vad man trodde när man begav sig ut för att kämpa, så har man tagit ett jättekliv!
     Avslutningsvis så ska man lyssna på kroppen och låta träningen vara kul. Tortyr finns det alltid tid för- det handlar bara om rätt tajming.



Crescent Ultima 2015 ute i fårhagen.
En liten chikan som följer efter sluttningen där cykeln fotograferades.

lördag 20 augusti 2016