söndag 29 maj 2016

Svåra teknikpass och dåliga ryggfickor

Det är en molnig och grå söndag i idag och jag är en riktig solskenscyklist. Jag drar mig för regn och blåsiga, kalla dagar. men jag brukar oftast kunna tvinga mig ut ändå för att tackla våta berghällar och lömska, slemmiga rötter. Men som jag känner idag så lutar det nog åt en vilodag.

Träningsveckan i sin helhet har varit okej. Inte många timmar (c.a 5h), men dem timmarna bestod utav väldigt intensiv träning på i stort sett full gas. Måndag-1h, onsdag-2h, fredag-0,66h, lördag-1,5h. Fredagen var ett kort pass på kvällen ut till Jannis föräldrar (sedan tog vi cykeln bak på bilen hem). I skrivande stund känns det ändå som jag har varit lite lat den här veckan så det kanske blir ett pass sen idag i alla fall... få någon timme till åtminstone. Dock har träningstiden i veckan lagts på väldigt tekniska och svåra stigar för att öva upp hastigheten i hård terräng och det känns som att det har gjort gott. MEN- steniga, branta nedförsbackar har fått mig att balla ur. Delvis för att jag är lite obekant med just de stigarna jag cyklat på nu senast men också efter den där volten jag gjorde på Göteborgsgirot. Jag är lite nervös för att göra en favorit i repris och jag cyklar ofta ensam så då blir jag lite extra försiktig. Men jag har också börjat fega ur på lite grejer som jag vet att jag vanligtvis klarar av ganska enkelt. Förmodligen är det bara en svacka och är man osäker på en nedförsbacke så ska man aldrig chansa. Gårdagens pass körde jag genom terräng som är bland det tuffare i Uddevalla (från Egonspåret upp till Åleslån) och där blev det mycket tveksamheter, men också triumfer då jag klarade vissa väldigt tekniska partier. 

Vad är det jag har svårt för då?
Branta, smala nedförsbackar med stora stenar och rötter (speciellt om backen går på skrå). Jag måste lära mig att våga släppa bromsen och bara rulla över och behålla farten. Så som det ser ut just nu så fegbromsar jag mycket och då stjälper det mer än vad det hjälper mig att komma ner för backen. Jag måste också bli bättre att kunna trixa mig uppför smala, branta uppförsbackar som svänger en aning och kan ha någon form utav hinder i vägen. Typ en större sten eller en lite hal bergsklack etcetera.
     Leden från Egonspåret till Åleslån är nog snarare en vandringsled än en cykelstig med tanke på hur fullkomligt omöjligt vissa partier är, men vissa delar är perfekta för att öva teknik. Efter att ha manglats igenom gårdagens pass och spottats ut på andra sidan, så var jag så spak att jag till och med tvekade när jag skulle cykla ner för en trappa. En trappa som jag cyklat nedför utan problem hundratals gånger...
Botemedlet: Jag har planerat mycket teknisk terräng (Egon-Åleslån inräknat) men jag ska också försöka mig på ett "urban-mtb" pass- alltså cykla i stan nedför trappor, låga lastkajer, balansera på trottoarkanter (där det inte är någon trafik såklart) och bara försöka öva upp kontroll och säkerhet på cykeln. Bara fantasin sätter gränser med vad man kan likna med skogens terräng. T.ex. en trappa kanske kan liknas med den där branta, steniga backen (någorlunda).

Också var det det där med dåliga fickor på cykeltröjan. Jag vågar tyvärr inte ta med min kamera för att fotografera den där terrängen jag talar på eftersom jag är rädd för att kameran ska studsa ur, så jag kan tyvärr inte visa er de där backarna jag menar på. Därför blir det en video ifrån Youtube med bland annat Josh Bryceland aka Ratboy. Sådär skulle man allt vilja kunna åka?








onsdag 25 maj 2016

Knasiga engelsmän med sina miles....

Jag är ganska så trött idag efter jobb och träning... och diska... och stampa potatismos ochochoch... så tänker lämna er med en diffus bild utav hur dagens träningspass såg ut idag.


Eftersom de där knasiga engelsmännen/amerikanarna ska envisas med att använda mått så som miles istället för kilometer eller vanliga mil, så kan jag berätta att 17.03 miles motsvarade c.a 3 mil (skjuter ifrån höften) så hur snabbt 9.1 mph är i km/h kan ni få i hemläxa och den skall vara inne imorgon!

Dessutom här är en länk för dig som vill läsa på lite extra om miles så som nautiska, kinesiska, italienska (ja det finns) osv. MILES-för dig som inte vill ansluta dig till metersystemet







söndag 22 maj 2016

Mitt första Göteborgsvarv

Mitt första Göteborgsvarv gick oförskämt bra med tanke på de näst intill obefintliga förberedelserna och den knapphändiga träningen som gjordes inför det här. Ingen formtoppning eller speciell uppladdning inför just det här loppet. Det skulle bara bli en kul grej.
     Och det var ganska så roligt också. Jag tänker inte skriva någon utförlig RR på vad som skedde under hela loppet, men jag startade i startgrupp 22 och eftersom det är så extremt mycket folk gick det i sirapsfart de första 5 kilometerna efter det så började det släppa på någorlunda. Resterande 16 kilometerna bestod utav att sicksacka mellan folk och be om lov att springa förbi genom att ropa "kommer vänster". Mycket ojämnt tempo på grund utav den väldiga massa utav löpare. Men jag tog det ganska så lugnt. Jag försökte ta rygg på löpare som sprang i ungefär samma fart. Sprang denne tillslut för sakta så sprang jag om, sprang denne för fort så släppte jag. Tillslut (efter att ha fångat en munk som en bagare hade knutit med en fiskelina till ett spö som han höll en bit ovanför löparna), så tog jag rygg i några kilometer bakom en lång man i ett rött linne. En kille i grön t-shirt hakade på tåget, men tillslut så tyckte jag att mannen i rött hade dragit ner på tempot, så jag och killen i grönt fortsatte ensamma de sista c.a 8-9 kilometerna. Vi turades om att hålla täten från och till och vi kom sedan i mål i stort sätt samtidigt. (jag släppte vid de sista 3 kilometerna men hann sedan ikapp igen)
     Jag hushöll med kraft och energi på ganska så bra sparlåga och kände att jag hade kunnat ge ganska så mycket mer. Men eftersom jag inte är någon löpare så tog jag det väldigt försiktigt eftersom jag saknade rutin och har aldrig sprungit över 2 mil tidigare (!) Lungor och hjärta var inte det som tog någon stryk (oförskämt bekväm andning och puls- SKÄMS!) men det var benen som tog stryk. De ovana cyklistbenen värkte rätt så bra vid de sista 5 kilometerna, men det känns skönt att jag ändå känns såpass tränad att jag kan kriga vidare trots smärtan.
   
Vad blev tiden och kommer jag göra det 2017, nästa år igen?
Jag sprang in på 1:37:53 och då får man ha i åtanke att jag ändå sprang väldigt sparsamt (dock ändå jobbigt såklart) och startade i i startgrupp 22 utav 25 startgrupper. Kommer jag att göra det nästa år? Kanske. Nu finns det ju en tid som man vill slå och tiden jag fick i år kommer peta mig framåt i en mera likvärdig startgrupp. Jag får se. Det var ett roligt lopp i alla fall :)

Väntan på starten. Jag såg inte riktigt lika hård ut efteråt.

torsdag 19 maj 2016

Rätt styre och styrstam till din MTB

Jag har haft lite problem med min cykel redan ifrån start eftersom jag har valt att använda original styrstammen som är på gränsen till för lång för mig. Jag har valt att gå ner 1 centimeter och skaffat  mig ett low riser styre för att få till en bättre position på cykeln i terrängen. Med för lång styrstam är det lätt att vikten hamnar alldeles för långt fram över framhjulet, vilket KAN vara praktiskt i branta uppförsbackar, men väldigt opraktiskt i branta, tekniska nedförsbackar. För kort styrstam kan ge obehag genom att man känner sig hoptryckt på cykeln och kan få ont i ryggen + att branta uppförsbackar blir svårare att erövra. Listan kan göras oändlig, men dessa punkter är de jag tycker är viktigast. Det är viktigt med rätt längd på styrstammen eftersom den avgör i stora drag komforten och manövererbarheten på cykeln. Efter att ha valt rätt längd på styrstam kan man finjustera genom att flipp-floppa styrstammen eller ändra höjd på styre/styrstam genom att byta plats på distanserna under/över styrstammen. Man kan också göra som jag- skaffa sig ett riser styre.

O.B.S- Längd på styrstam är individuellt och styrs efter egna preferenser. Det finns proffs som föredrar en "för lång" styrstam medan ett annat proffs kan föredra en "för kort" styrstam. Det är inte skrivet i sten vilken styrstam man ska ha. Det viktigaste av allt är att man hittar en längd som man trivs och känner sig bekväm med. En sak att lägga på minnet är att långa styrstammar känns ofta mera stabila i styrningen men betalar stabiliteten genom att inte kännas lika kvick när man svänger. Vice versa för kort styrstam- mindre stabilitet, men kvickare styrning.

Jag försökte i förra veckan montera en ny styrstam på min Crescent Ultima men det gick ju inte riktigt som planerat då jag till min förvåning märkte att måtten inte stämde. Ni kan läsa om det här: Löpning och regn
     Men idag fick jag styret jag beställde. Ett Ritchey superlogic low rise styre. Efter en snabb 5 kilometare i joggingskorna kom jag hem, duschade, åt tillsammans med Janni (kallas ej för lilla My längre) och sedan slank jag ner i garaget för att montera styret och styrstammen.
     Det gick mycket enklare den här gången när måtten faktiskt är anpassade för varandra, dock hade jag lite svårigheter i början med att få på stammen på styret eftersom Ritchey superlogic c260 har precis som i namnet (c260) en 260 graders omslutning runt styret för att avlasta trycket på skruvarna jämfört med andra stammar, så man måste skjuta igenom styret ifrån sidan och det var lite klurigt att få till, men i rätt vinkel så gled det på utan problem. Jag fick monterat styret och styrstammen vilket resulterade i 1 centimeter kortare stam + 1,5 cm rise. Så med andra ord så ändrades min position 1 centimeter bakåt och 1,5 cm uppåt vilket kändes alldeles lagom vid en snabb provcykling. Jag hade numera lätt böjda armar jämfört när jag hade den längre stammen+ flatbar då jag cyklade med typ helt spikraka armar. Ska bli kul att testa i någon bråkig nedförsbacke!

 Här har vi det nya styret och den nya styrstammen. Ritchey Superlogic low rizer bar och Ritchey Superlogic c260 stem

 Jämförelse mellan det nya och det gamla styret.

 Jämförelse mellan den nya och den gamla stammen. c260 ser rätt fet ut och med fet menar jag både ball och tjock.

 Här ser man hur stammen kramar om styret med sina 260 grader.

 Nästan klart.....................................................................................................................

FÄRDIGT

ESI handtagen sitter på numera också :) Och ja, jag ska kapa gaffelröret.....snart.











onsdag 18 maj 2016

Träna med förkylning

Jag har mått lite sådär den här veckan. Måndag hade jag lite känningar i leder och hals, tisdag blev jag lite snörvlig och hostade. Jag tränade varken måndag eller tisdag även fast jag påstod att jag skulle ut och cykla här på bloggen. Igår hade jag ömma knän och leder, ett typiskt tecken för mig när jag har fått en infektion i kroppen. Jag somnade i sängen klockan 18:00 och vaknade c.a 19:30. Jag var helt slut.
     Idag har jag mått mycket bättre. Förkylningen verkade ha vänt snabbt, så idag gjorde jag ett "lättare" träningspass på en timme. Det blev mycket tekniska partier (sånt jag behöver träna på) och det kändes väldigt bra! Det märktes att Göteborgsgirot hade skänkt mig lite mera självsäkerhet och attityd på stigarna. Såpass mycket attityd att jag höll på att göra en jättekrasch nedför ett par trappor på hemvägen (jag fastnade typ med båda benen bakom sadeln när jag förflyttade vikten bakåt) Resultatet= en superokontrollerad spurt nedför 3 stycken trappor med cirka 5 steg vardera. Alltså trappan såg ut som så att det var fem stycken steg, sedan som en liten platå, sedan kom nästa trappa, en platå, sedan sista trappan. Jag hade tur i alla fall och lyckades stanna kvar på cykeln men vinglade hemåt med ett sargat ego.

Jag fick lite städhjälp i "racedepån" AKA garaget.

måndag 16 maj 2016

5 dagar kvar till Göteborgsvarvet

5 dagar kvar tills Göteborgsvarvet. Jag hade tänkt att springa lite idag, men har nu ändrat mig och tänker ta mountainbiken istället. Känner mig rätt så trött, men hoppas att lite vila innan passet ska göra susen.
Göteborgsvarvet tänker jag springa eftersom jag blev uppmanad utav en kompis som sprang förra året och han ska även springa i år också. Han startar i startled 17, jag i startled 22. Ingen utav oss har sprungit något seedningslopp så därför kommer vi att starta långt bak. Förberedelserna inför Göteborgsvarvet har varit knappa, inte många mil har blivit gjorda i löpardojorna så jag har inga höga förväntningar på tider eller placeringar. Det blir mer utav en kul grej. Nu måste jag vila innan passet för det känns som att jag kommer att somna när so....ZzZzZzzzzzzzZzzz

Lite bilder ifrån Göteborgsgirot förra helgen:
 Före...

...Efter

söndag 15 maj 2016

Vill du bli bäst? Träna med viktväst!

Okej nu är jag kanske inte just BÄST på cykling eller någonting annat för den delen (en liten disclaimer p.g.a titeln). Men jag gillar verkligen att träna med viktväst. Och varför ska man träna med viktväst? Jo, för om du slänger på kroppen några kilo extra så blir det större påfrestning för musklerna som är vana med din egen kroppsvikt. Så det musklerna får göra är att dem får jobba hårdare genom att lyfta lite mera vikt. Så den katabola fasen blir större (nedbrytningen) därefter vid vila, anabol fas(uppbyggnad), så försöker kroppen att kompensera för den extra vikten och kommer att vilja göra kroppen ännu starkare än om du tränat utan de där extra kilona.
     Att större ansträngning för kroppen är lika med förhöjd prestationsförmåga i slutändan är ingen nyhet, men en så liten grej som att ta på sig den där viktvästen på den där skogspromenaden som blivit alldeles för enkel kan ge väldiga resultat. Jag känner av det i alla fall i bålstyrka och vaderna. Bål och vader som är en svaghet hos mig.

När ska jag träna med viktväst och är det bra att träna med viktväst?
Dem frågorna besvarar nog du själv bäst. Jag gillar att träna med viktväst vid längre promenader som varar typ 2 timmar eller något längre. Styrkepass använder jag den inte i och inte heller vid löpning. Men vad jag har googlat mig fram till så har viktvästen en bred målgrupp, alltifrån crossfit, taido och konditionsutövare. Om du känner någon som har en viktväst så prova! De flesta kommer i one-size storlekar, så de har ganska så bra justeringsmöjligheter.

Nackdelar med viktväst: När man går förbi folk så tittar de på en som att man går omkring med 10 kilo dynamit på kroppen, redo att smälla bort en flisa utav Uddevalla. Ett ganska så osnyggt/märkligt "plagg".

 Här gick jag förbi idag. Våtmarken påminde mig mycket om Döda träsken ifrån sagan om ringen. Jag hade ingen skimrande härskarring på mig, så jag slapp se Gollum.

Abilica Powerpack Flexi. Packad med 10 kilo dynamit och krut. 
(eftersom jag är paranoid att typ SÄPO ska stämpla mig som terrorist vill jag bara tillägga att västen innehåller varken dynamit eller krut.)

lördag 14 maj 2016

Löpning och regn

Det har blivit lite mera löpning de senaste dagarna eftersom att nästa helg kommer jag att åka tillbaka till Göteborg för att springa Göteborgsvarvet 2016. Det är mer än kul grej än något jag satsar på eller går in för. Lite som en morot för att ha ett mål och förbättra min kondition.
Just idag har jag väldigt ont i vaderna, men jag ska ändå försöka få till ett tvåtimmars powerwalk med 10 kilos viktväst och förhoppningsvis en kort joggingrunda på knappa 30 minuter. Jag kommer nog att försöka träna rätt så intensivt denna veckan för att träna ner mig rejält och sedan efter Göteborgsvarvet, försöka vila upp mig och förhoppningsvis känna av resultatet utav träningen senare under säsongen. En veckas hård träning är inget man känner av någon prestationshöjning veckan efter direkt.

Också paketet. Paketet kom i torsdags och den innehöll en Ritchey Superlogic C260 styrstam, 100 mm. Jag skulle montera stammen i fredags men stötte på problem när jag upptäckte att den inte passade på mitt Tec Ultimus styre. Dimensionen i styrklämman var alldeles för liten för att kunna passa på det gamla styret. Jag tog ett måttband, mätte omkretsen precis bredvid styrstammen på Tec-styret, D.v.s 11 cm cirka, också dividerade jag måttet i Pi (ni kommer väl ihåg cirklar ifrån skolan?) och fick ut måttet 35 mm. Jag satte mig och googlade och tydligen är styren som är 35 millimeter i diameter (tjockaste delen), en helt ny dimension ifrån typ 2014, det var så långt bakåt i tiden jag orkade spåra uppkomsten utav denna dimension. Dimensionen verkar vara mest populärt till downhill och trail eftersom styret påstås vara något styvare än det tidigare överdimensionerade måttet 31,8 millimeter.
    Jag började leta efter styrstammar som var 100 millimeter och hade den här nya dimensionen på 35 millimeters styrklämma men det fanns inget att hitta. Den längsta stammen jag hittade var typ 65 millimeter, så uppenbarligen har fabrikerna inte börjat att anamma dimensionen för XC cyklar än. Jag letade på TEC:s hemsida men hittade inte något där heller. De hade inte ens NÅGON stam alls med 35 millimeter styrklämma, så jag undrar hur det kommer sig att just min är det.
    Det blev till att googla sig till ett "billigt" och bra kolfiberstyre istället. Det stod mellan en Syntace vector low riser och ett Ritchey Superlogic low riser.

Ritchey Superlogic low riser: Bredd-710 mm, Sweep-9 grader, Rise-15 mm.
http://ritcheylogic.com/superlogic-15mm-low-rizer-mountain-bar

Syntace Vector Carbon low riser: Bredd-760 mm, Sweep-8 grader, Rise-10 mm.
https://www.syntace.com/index.cfm?pid=3&pk=1529

Det hade kunnat bli vilket styre som helst tror jag, men eftersom att Wiggle.se hade REA på Ritcheystyret så fick det bli det. Och eftersom det är 15 millimeters rise kan jag bara fimpa en extra distansplatta under styrstammen istället.
    Så nästa vecka kommer förhoppningsvis styret också, och jag tror att ny styrstam plus styret kommer göra susen för att få till helt rätt position på cykeln. Nedan är en länk med info om styrstammen jag kommer sätta på också.
http://ritcheylogic.com/superlogic-c260-stem


Det fick bli en solskensbild ifrån tidigare i veckan.

onsdag 11 maj 2016

Hur man blir bättre på mountainbike (xc)


Efter att ha kört första loppet i år, Göteborgsgirot MTB 2016, har träningslustan intensifierats några snäpp. Min svaghet ligger främst i min oslipade teknik och därför kommer mera tid läggas på mycket mera tekniska och utmanande stigar och backar, fulla med stenar och så mycket knölar och gropar som möjligt. Ändlöst många youtubeklipp som ger tips och undervisar en i teknik har jag studerat sedan jag började cykla, men bättre på teknik blir man endast om man cyklar där det är tekniskt och cyklar mycket.
I bilden överst ser ni en uppförs eller nerförsbacke, beroende på vilket håll man kommer, som är en perfekt tekniksektion i såväl vått som torrt väder. Stora stenar har grävts fram eftersom Novemberkåsan 2015 kördes uppför denna backen och förvandlade den till en ultimat stenkista. Dessutom är denna backen en favorit för vattnet att rinna nerför vid kraftigt ihållande regn och då liknar backen mera en bäck.


Den här biten med mycket mindre stenar följer därefter. Det gäller att vara smidig som en katt för att inte få punktering. Notera att bilderna ligger i den ordningen som att vi skulle gå backen uppifrån och ner... fast baklänges.

Här kan man nog kunna dundra på ganska så bra med fart skulle jag tro.

Och här är slutet eller början på backen.

Jag har kört backen förut, men aldrig när den har sett ut såhär. Jag vet att jag klarar den, men det jag behöver bli bra på är att bli tekniskt snabb. Kunna ta snabba beslut och kunna köra teknisk terräng utan att ödsla för mycket energi. Framförallt kunna köra snabbt i tekniska sektioner även när jag är utmattad och då gäller det att kunna vara kapabel till att kunna köra så energisnålt som möjligt.

Nåväl. Idag bestod passet utav 60 min löpning i skogen. Det gick bra och jag kände mig väldigt fräsch i kroppen både före och efter passet. Det kommer förmodligen bli löpning imorgon och fredag också eftersom blåsan i handen efter söndagens tävling har läkt lite dåligt. Men till helgen, då är det upp på cykeln igen! Och vet ni vad? Ett paket är på väg med någonting till cykeln. Men det får ni se vad det är när det har kommit fram!
Adios!

måndag 9 maj 2016

Att göra ett dåligt lopp

Göteborgsgirot (bra bil xc) 2016 var ett tufft lopp... Jag hade kunnat sätta punkt där med den meningen och det är nog många som skulle hålla med mig. Men igår var det mycket som gick fel för mig. Det började med att jag glömde handskarna= dåligt fäste och blåsor i händerna. Det var dock ett litet problem kändes det som just i start, något jag kunde pina mig igenom. Men efter bara 2 kilometer lyckades jag tappa min flaska med sportdryck och förlorade därmed dyrbara kolhydrater, salter och sist men inte minst: 750 ml vatten. Jag fortsatte och tänkte att jag skulle klara mig om jag ransonerade den litern jag hade kvar i andra flaskan + energigélerna i bakfickan. Men ack så fel jag hade. Jag missade de två första utav tre vätskestationer, sedan tog vattnet slut. Gélerna hade studsat ur någonstans längst med vägen också... Inget vatten, inga kolhydrater och en otäck blåsa som börjat ta form i höger handflata. Jag gjorde i all min trötthet en rejäl smäll (OTB) i en nedförsbacke, efter det kraschade även huvudet totalt... Jag kallsvettades och kroppen ville inte alls. Jag var uttorkad och hade väggat totalt bara efter 2 mil utav 5. Jag kämpade vidare och lovade mig själv att stanna vid sista vätskekontrollen. Det gjorde jag och fyllde kroppen med tre muggar sportdryck och en funktionär fyllde min vattenflaska under tiden. Cirka 2 mil återstod och jag mådde genast bättre när jag druckit rejält. Jag hann ifatt och förbli klungan jag fick släppa då jag stannade. Efter det var det bara att bråka vidare med en sliten kropp och en kärvande bakväxel (som var 1 millimeter ifrån att lossna helt p.g.a en lös skruv.) Väldigt skönt att gå i mål var det i alla fall och kom ändå i mål på 2.21 och jag hade enligt mig gjort ett riktigt skit lopp.
Placeringsmässigt kom jag 19:e utav 600 startande motionärer. Min tid hade dessutom räckt till en 51:e plats utav 100 startande i tävling/elit klassen. så totalt 70:e utav 700 startande i något som jag just nu hoppas blir mitt värsta lopp denna säsongen.
Ett lopp som gick sådär. Många fel och misstag utav mig. Detta var mitt tredje cykellopp som jag någonsin gjort, så jag kommer att granska och tänka över allt det där som jag klantade till. Så ändå, nu dagen efter kändes det bra. Jag har mycket att lära och många mil att cykla för att bli en bättre cyklist. Så just det där att kunna göra ett dåligt lopp är kanske inte så dumt ändå?

Jag hade dåligt med bilder + att kameran bråkade.
Det fick bli den här, ett dyhål ute i skogen. Vackert va?

fredag 6 maj 2016

ESI RACERS EDGE och grönt möter rosa.

Och så kom den efterlängtade storken med det lilla paketet. Väntan... den olidliga, gnagande väntan. En bebis tänker ni, men nej! Det är mycket bättre än så!
Jag fick det där lilla plinget i min gamla telefon som jag fortfarande använder (hehe). Paketet ifrån Bikester hade kommit! Jag knatade ner till Willys omedelbums och hämtade ut det.

Innehållet:
* RED cycling products momentnyckel (något jag planerat att införskaffa länge)
* Schwalbe luftrycksmätare (något som blev nödvändigt då den i pumpen inte funkar som den ska)
* Muc off cykeltvätt (behövde fylla på med cykelschampo och tänkte testa Muc off)
* Två stycken förvaringskrokar att hänga upp på väggen för förvaring utav cyklarna (tråkigt men nödvändigt)
* ESI Racers Edge handtag! (NÖDVÄNDIGT)

ESI handtagen innan montering. Den orangea nyansen passar perfekt till den typiska Crescentorangea på ramen. I bakgrunden ser man redan ett par ESI handtag monterade på tjejens cykel. Montering sker genom att man monterar barends-pluggarna först, de två små knapparna som sitter i slutet på vardera ände utav styret, sedan smörjer du insidan utav handtaget rejält med alcogél så att de lättare kan glida på plats på styret. Det gäller att få till monteringen ganska så snabbt och smidigt, för så snart som alcogélen börjar att dunsta så sitter handtagen på som om de vore limmade till styret.

Grönt möter rosa. Jag har använt schampot till höger, F100, ett tag nu och det har funkat jättebra. När man duschar över en smutsig cykel, som man blött ner något innan, bildar den ett slags géle liknande skikt och efter fem minuter räcker det att spola av cykeln så försvinner all smuts. Inga borstar eller svampar behövs. Däremot kan den lämna lite tråkiga vaxliknande fläckar om man varit slarvig vid avspolning, därför tänkte jag ge Muc off en chans eftersom den ska vara lite mera skonsam mot cyklar med matt lack som min har.

Crescent Ultima 27.5 Team 2015, ready to race.

torsdag 5 maj 2016

Ett varv på vindsvalan i Uddevalla

Motionsspåret Vindsvalan har gått och blivit en liten favorit det senaste. Spåret bjuder på en snabb, kuperad grusväg som är smal och belamrad med rötter och stenar här och där. Det är inget svårt spår, men det är ett spår som man kan åka just väldigt snabbt på utan att bli sådär nuvilljagaldrigmeracyklaigenihelamittliv trött. Idag hade jag med mig lilla My (AKA min flickvän), men här på bloggen kommer hon att vara känd som just lilla My. Vi höll ett lugnt tempo och passade på att njuta utav den varma solen och naturen och skrattade högljutt genom hela Vindsvalan åt en rabiat fortkörande bilist som vi råkade förarga såpass att han var tvungen att stanna och veva ner rutan för att anmärka hur fel vi gjorde vid ett övergångsställe. Eftersom varken jag eller lilla My hade så mycket till övers för den ursinniga bilisten gav han oss finger't och vi bad honom att skita ner sig och svarade med samma gest tillbaka då han ilsket stampade till på gasen och försvann i nästa kurva. Ett passande avsked då våra vägar skiljdes åt och jag och My trampade vidare i solskenet!


Snabb nedförsbacke! 

Lilla My

onsdag 4 maj 2016

Teknikträning och pizza

Idag fick jag ett paket! Man älskar ju det där lilla plinget i mobilen, ett sms ifrån Postnord som säger att jag har ett paket att hämta ut på Willys. Yes!
Jag höll tummarna för att paketet skulle komma ifrån Bikester då jag har beställt ett par ESI Racer's edge handtag i silikonskumgummi + lite annat nödvändigt krimskrams. Handtagen hade varit skönt att få innan Gbg-girot på söndag. "Tyvärr" kom paketet ifrån Elgiganten och i paketet låg min nya mobil som egentligen skulle ha införskaffats flera år tidigare. Min halvtrasiga Sony har stått troget vid min sida i 6 år, men nu ska den gamlingen äntligen få gå i pension. Jag hade dock i vilket fall som helst hellre velat att handtagen skulle kommit idag istället för mobilen. ESI handtag är otroligt bekväma! Men mer om dem när de väl anländer, så kanske jag kan tillägna ett inlägg i deras ära.

Träningen idag bestod utav en timme i lagom tempo, men med några temporyck då lusten föll på i singeltrack+tekniska små stigar. Annars försökte jag hålla tillbaka självplågarlustan för att spara på krafterna inför söndagens lopp. Jag stannade till på ett litet fint segment ute i skogen och nötade lite teknik bland stenar och rötter och kände att det gjorde gott. Ett helt hyfsat pass som belönades med en pizza senare på kvällen!


 Här är teknikspåret med väldiga stenar, hala berg på skrå och rötter som
i symbios försöker kasta en av cykeln. Det gäller att göra smarta spårval här!

Här är teknikspåret ifrån cyklistperspektiv. Den snabba högerkurvan efter
 stenpartiet är det som gör partiet svårt. Rätt ingångshastighet
 + att våga stå på hela vägen är det som gäller.

tisdag 3 maj 2016

Inför Göteborgsgirot 2016 (bra bil XC MTB)

Igår var dagen då två stycken cykeldäck näst intill tvångslobotomerade mig, då de så ogärna ville glida på plats över fälgkanten. Jag höll på att bli galen!
Inför Göteborgsgirot 2016 har jag bestämt mig för att byta ut mina Schwalbe Rocket Ron 2.1 mot en uppsättning Continental Protection 2.2, samt att byta till min bekväma Bontrager montrose sadel för ökad komfort för den lilla ändalykten. Men däcken... h*lvete vad dem satt! För det första var Rocket Ronen helt infernaliskt svåra att kränga av. Kanttråden satt som svetsad till fälgen. Efter ändlöst mycket ryckande, bändande, huvudkliande och otåligt vankande fram och tillbaka i garaget ville den lille vresige och ovillige snorvalpen Ron äntligen ge vika för min vilja och hoppade snällt av fälgen utan några större protester, och fick sätta sig och skämmas i ett hörn.
"Fint", tänkte jag och torkade svettpärlorna av min panna. Nu var det bara "smooooth sailing" och flippa över de nya däcken tänkte jag och plockade upp mina nya Race King. Det var det inte. Den lilla illbattingen Race King var värre än sin föregångare och efter vad som kändes som ändlöst många minuter och två knäckta däckjärn senare, gled den lilla rackaren på plats vid ett halvhjärtat men lyckosamt sista försök. En gnutta hopp återfanns, och efter en pisspaus tog jag även itu med hans exakt lika bråkiga tvillingbror som skulle krängas på bakhjulet. Men tillslut satt båda däcken på plats. Tanken på hur tusan det skall gå till vid en punktering och byta slang ute i fält slog mig, om däcken skulle vara exakt lika bråkiga då, men jag slog snabbt bort tanken och lät det bli ett framtida, men ack så oundvikligt problem.

Så det är min förberedelse inför Göteborgsgirot 2016! Tvinga på ett par däck som förmodligen kommer få mig att vilja trycka huvudet i sanden om en punktering skulle uppstå, men förhoppningsvis håller däcken vad dem lovar angående deras extra punkteringsskydd *fingers crossed*. Förövrigt verkar däcken ha sjukt stabila sidoväggar, samt det faktumet att man kan ha lite lägre tryck i för mera komfort över stökig terräng. Känner mig ändå nöjd! Samt fick den nya sadeln kröna spiran/sadelstolpen (Syntance P6 hiflex), som har som egenskap att flexa lite för att skona den lilla gumpen mot oönskat mycket stötar.
Så däck, sadel, sadelstolpe är min förberedelse i cykelväg inför första loppet för säsongen. Träningsmässigt blir det c.a 2 pass denna veckan fr.o.m. idag, tisdag, på låg intensitet. Matmässigt= äta som vanligt fast aningen mera kolhydrater.

 Bråkstaken Ron

 Continental Race King 2.2 Protection

 Nya sadeln är den till vänster. Bontrager Montrose som är aningen bredare.

 Syntance P6 hiflex tillsammans med den gamla Tec durus sadeln.

PROTECTION!!! stabila däck som ger mig beskydd mot alla illvilliga vassa föremål. 
Min bodyguard ute i terrängen!









måndag 2 maj 2016

En svag start, men i alla fall en början.

Klockan är strax över nio och jag ska snart gå och lägga mig för att orka med jobbet imorgon (jag ska måla ändlöst många fönster... ja, jag är målare). Men för att kickstarta igång den här bloggen känns det som att det viktigaste just nu är bara att få en början. Sätta pennan till pappret och bara börja att skriva. Om något- vad som helst.
     Detta är ett öppen rum där jag delar med mig utav mina tankar kring mountainbike, träning, mat och säkert mycket annat som ploppar upp i mitt huvud med tiden. Du som råkar stöta på min blogg är alltid välkommen tillbaka om du gillar det du ser och får gärna lämna kommentarer (helst utav den snälla sorten). Mitt första inlägg. Knapphändigt, men i alla fall en början.
     Som jag nämnde tidigare är jag målare och jag har givetvis mer som omfattar mitt liv som jag kan dela med mig utav, men inte just nu... Eller jag kan berätta att jag heter Johan, jag bor tillsammans med min sambo och våra två katter och att jag gillar att cykla. CYKLA!

P:S Kommande inlägg kommer förmodligen innefatta den "obligatoriska" OM MIG rubriken, följt utav uppladdningen inför Göteborgsgirot 2016 nu i helgen!

Här är min Crescent Ultima, som kommer vara tävlingshojen
för säsong 2016! (en bit utav den i alla fall)