söndag 22 maj 2016

Mitt första Göteborgsvarv

Mitt första Göteborgsvarv gick oförskämt bra med tanke på de näst intill obefintliga förberedelserna och den knapphändiga träningen som gjordes inför det här. Ingen formtoppning eller speciell uppladdning inför just det här loppet. Det skulle bara bli en kul grej.
     Och det var ganska så roligt också. Jag tänker inte skriva någon utförlig RR på vad som skedde under hela loppet, men jag startade i startgrupp 22 och eftersom det är så extremt mycket folk gick det i sirapsfart de första 5 kilometerna efter det så började det släppa på någorlunda. Resterande 16 kilometerna bestod utav att sicksacka mellan folk och be om lov att springa förbi genom att ropa "kommer vänster". Mycket ojämnt tempo på grund utav den väldiga massa utav löpare. Men jag tog det ganska så lugnt. Jag försökte ta rygg på löpare som sprang i ungefär samma fart. Sprang denne tillslut för sakta så sprang jag om, sprang denne för fort så släppte jag. Tillslut (efter att ha fångat en munk som en bagare hade knutit med en fiskelina till ett spö som han höll en bit ovanför löparna), så tog jag rygg i några kilometer bakom en lång man i ett rött linne. En kille i grön t-shirt hakade på tåget, men tillslut så tyckte jag att mannen i rött hade dragit ner på tempot, så jag och killen i grönt fortsatte ensamma de sista c.a 8-9 kilometerna. Vi turades om att hålla täten från och till och vi kom sedan i mål i stort sätt samtidigt. (jag släppte vid de sista 3 kilometerna men hann sedan ikapp igen)
     Jag hushöll med kraft och energi på ganska så bra sparlåga och kände att jag hade kunnat ge ganska så mycket mer. Men eftersom jag inte är någon löpare så tog jag det väldigt försiktigt eftersom jag saknade rutin och har aldrig sprungit över 2 mil tidigare (!) Lungor och hjärta var inte det som tog någon stryk (oförskämt bekväm andning och puls- SKÄMS!) men det var benen som tog stryk. De ovana cyklistbenen värkte rätt så bra vid de sista 5 kilometerna, men det känns skönt att jag ändå känns såpass tränad att jag kan kriga vidare trots smärtan.
   
Vad blev tiden och kommer jag göra det 2017, nästa år igen?
Jag sprang in på 1:37:53 och då får man ha i åtanke att jag ändå sprang väldigt sparsamt (dock ändå jobbigt såklart) och startade i i startgrupp 22 utav 25 startgrupper. Kommer jag att göra det nästa år? Kanske. Nu finns det ju en tid som man vill slå och tiden jag fick i år kommer peta mig framåt i en mera likvärdig startgrupp. Jag får se. Det var ett roligt lopp i alla fall :)

Väntan på starten. Jag såg inte riktigt lika hård ut efteråt.

4 kommentarer:

  1. Ruskigt bra att springa på 1.37 från startgrupp 22! Med den tiden får du nog starta i grupp 2 eller 3 nästa år så då får du en mycket bekvämare resa utan att behöva sicksacka!
    Jag startade i grupp 18 så jag känner igen det där med trängseln, i år störde jag mig inte så mycket på det eftersom jag själv var otränad och långsam. Jag har tidigare startat i grupp 9 och det var betydligt bättre där. Så kan du starta i 2-3 så kommer du uppleva stor skillnad!
    Klart att vi ska ha revansch 2017!!
    Bra jobbat!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Du kämpade bra du med!
      Ja, nästa år smäller det!!

      Radera
  2. Så jäkla bra Johan!! :) / Elin

    SvaraRadera